På nyårsdagen meddelade regeringen att det fram till sommaren skulle genomföras en inlyssnande process för att ta fram en ny svensk klimatpolitik. Träffar med relevanta aktörer skulle genomföras för diskutera hur Sverige sektor för sektor ska ställa om. Den stora finalen skulle vara ett nationellt klimatmöte med representanter för företag, fackföreningar, forskare, offentlig sektor och civilsamhälle.

Så hur gick det?

Rundabordssamtal har under våren genomförts kopplade till fem sektorer: energi, finans, industri, skog och jordbruk samt transporter. Inte under ett enda av dessa har företrädare för fackföreningar eller civilsamhälle involverats. Över 90 procent av de deltagande organisationerna har varit företagsrepresentanter och ytterligare ett fåtal från akademin. Omfattande kritik har också riktats mot både upplägg och vilka som bjudits in att delta på det nationella klimatmötet som äger rum imorgon fredag.

Dessutom missar regeringen helt det privata näringslivets största sektor – handeln. En sektor som är helt avgörande för att den gröna omställningen ska lyckas. Svenska konsumtionsutsläpp är nästan dubbelt så stora som de som sker på svensk mark och vi konsumerar som om vi hade fyra jordklot.

Vi kan inte blunda när e-handelsreturer till ett värde av över 200 miljarder varje år förstörs inom Europa. Eller när avlagda kläder i stället för att återvinnas hamnar på enorma sophögar på andra sidan jorden.

Men ansvar och skuld för ett sjukt system kan inte enbart läggas på enskilda konsumenter eller företag. Det krävs politisk handling för att ändra ramarna och incitamenten för hur vi handlar.

Framtidens handel behöver i betydligt större utsträckning bygga lönsamhet genom cirkulära affärsmodeller som second hand, uthyrning, reparationer och remake. Inte på masskonsumtion och snabb omsättning av stora mängder nya varor som idag.

En sådan omställning kan faktiskt också leda till ökad rättvisa. När utbudet av reparationer, uthyrning och andrahandsförsäljning växer blir det möjligt för fler att få tillgång till produkter som man kanske inte hade haft råd att köpa nytt. Det innebär också att jobb skapas i Sverige som svårligen kan flyttas utomlands.

För att den cirkulära handeln ska växa i tillräcklig takt krävs statligt ekonomiskt stöd. Dessvärre valde regeringen förra året att avskaffa den nedsatta momsen på reparationer som var ett av få sådana stöd som fanns.

Andra reformer som behövs är exempelvis krav på märkning med förväntad livslängd av varor inom sällanköp kopplat till en livslängds­garanti, deklaration av varors miljö- och klimatavtryck, förbud för planerat åldrande och krav på varors reparerbarhet. Och inte minst måste det införas ett klimatmål för svenska konsumtionsutsläpp som gör att politiken faktiskt mäter och adresserar handelns klimatpåverkan.

Det behövs också åtgärder för att trygga arbetstagarna. En framgångsrik omställning med stort folkligt stöd kräver starka trygghetssystem. Därför är satsningar på a-kassan, arbetsmarknadspolitik och kompetensutveckling en nödvändighet. Ingen arbetare ska lämnas efter i omställningen.

Handels har i flera program och rapporter kartlagt branschens klimatpåverkan och tagit fram förslag till hur den kan minskas. Vi vet också att en förkrossande majoritet av de anställda vill att branschen ska ställa om, och många vill dessutom bidra till dess omställningen. Allt detta hade regeringen kunnat få veta om man valt att bjuda in till samtal även med handelssektorn. Eller för den delen bjudit in Handels till det nationella klimatmötet.

Men än är det inte för sent. Regeringen har fortfarande möjlighet att säkerställa ett starkt konsumtionsperspektiv i klimathandlingsplanen. Vår hand är fortfarande utsträckt.