I dag är skyddsombudens dag. Då uppmärksammar vi det viktiga arbete som görs för att alla ska ha en trygg och säker arbetsmiljö.

Jag skulle kunna skriva en hjältesaga om de som utan att darra på rösten lägger ett skyddsstopp på en arbetsplats där hälsofarlig verksamhet pågår.

Jag skulle kunna dikta om de som regelbundet sitter ned med chefen och i konstruktiv dialog analyserar risker och kommer överens om åtgärder för att hantera dessa.

Men det ska jag inte göra.

I stället vill jag sjunga de skyddsombuds lov som kämpar på i det tysta, trots att arbetsgivaren inte erkänner deras viktiga roll.

De som jobbar på en liten arbetsplats, där den som påminner om lagar och regler uppfattas som besvärlig. De som inte ingår i en fackklubbsstyrelse, utan är ensamma förtroendevalda på sin arbetsplats. De som har arbetskamrater som måste hålla sig väl med chefen för att få jobba fler timmar än de har på sina kontrakt – de som kanske till och med själva är beroende av mertid för att få ekonomin att gå ihop.

Det är inte ett glamoröst uppdrag. Ofta blir någon besviken på en hur man än gör. Ibland tar chefen ensam äran för förbättringar som aldrig hade kommit till stånd om inte någon ställt krav på det.

Men dessa skyddsombud fyller en helt avgörande funktion i att förhindra att människor far illa på jobbet.

De kan fylla denna funktion tack vare att de aldrig är ensamma. De har alltid sin fackliga organisation i ryggen. Facket ser till att de får utbildning, facket stöttar och vägleder dem, facket skyddar dem om deras roll ifrågasätts. Det är lättare att framföra ett obekvämt budskap om man kan hänvisa till att ”facket sa att jag skulle säga så här”.

Företag styrs av drivkraften att skapa största möjliga vinst för ägarna. Arbetarna vill ha säkra och stimulerande arbeten och få en ordentlig ersättning för det arbete de lägger ned. Denna grundläggande intressemotsättning, dessa motsatta drivkrafter, kan man aldrig bortse från.

I många fall fungerar samverkan bra på arbetsplatsen. Men att arbetarna är väl organiserade – att det finns starka fackliga organisationer som bevakar att spelreglerna följs – är det enda som hindrar arbetsgivarna från att höja sina vinstmarginaler genom att pressa arbetarna att arbeta på sätt som de riskerar att bli sjuka eller skada sig av.

Utan sin förankring i en facklig organisation skulle skyddsombuden bli ensamma. De skulle inte ha någon som skyddar dem om de utsätts för påtryckningar, någon att gömma sig bakom, någon som alltid står på deras sida. Ändå har regeringen nu öppnat upp för en separation mellan skyddsombuden och de fackliga organisationerna. I ett beslut konstaterar man att det behövs fler skyddsombud. Arbetsmiljöverket får i uppdrag att utreda hur detta kan åstadkommas ”oavsett om skyddsombuden […] har en facklig tillhörighet eller inte”.

De senaste två veckorna har arbetsmiljön på en livsmedelsbutik i Dalarna uppmärksammats. Anställda har hotats av en person med nära släktband till arbetsgivaren och påstådda kopplingar till den gängkriminella miljön.

Handels regionala skyddsombud tog till det tyngsta verktyg han förfogar över: i kraft av arbetsmiljölagen (6 kap 7 §) stoppade han arbetet, då omedelbar fara för arbetstagares liv eller hälsa förelåg.

Hur hade ett ensamt skyddsombud, utsett av arbetsgivaren och utan tillhörighet till en facklig organisation, agerat om en gängkriminell släkting till arbetsgivaren börjat hota anställda?

Regeringen har rätt i att det behövs fler skyddsombud. Att frikoppla dem från facket är dock helt fel väg att gå.

Därför finns inget bättre sätt att fira skyddsombudens dag än att fatta beslutet: jag är beredd att göra en insats för min och mina arbetskamraters arbetsmiljö. Ring 0771-666 444 så får du hjälp med hur du ska gå vidare.

Med ett fackligt skyddsombud – minst – på varje arbetsplats blir regeringens initiativ överflödigt.

Finns redan ett skyddsombud på din arbetsplats? Passa på att tacka för hens viktiga insats. Och fråga vad du kan göra för att bidra till en säkrare och bättre arbetsmiljö.