Men det är precis vad många företag gör när du e-handlar och returnerar dina varor. En ny forskningsstudie som undersökt returhantering inom textil- och
elektronikbranschen visar att dina returer mest troligt kommer att hamna i soporna. Inom EU beräknas varor till ett värde av omkring 225 miljarder kastas årligen. Det är ungefär fyra gånger så mycket som den svenska klädhandelns försäljning under ett år, vilket både visar att det rör sig om stora summor och att det är ett utbrett problem. En ren kapitalförstörelse och högst allvarligt slöseri ur miljö- och klimatsynpunkt.

Ur ett företagarperspektiv handlar det om lönsamhet. Trots att stora ekonomiska värden går till spillo bedöms det som mer lönsamt att förstöra varorna än att sälja dem igen. Detta är en förklaring, men väldigt få skulle hålla med om att det ursäktar att nya varor kastas. Att problemet är allvarligt är känt sedan länge. Ändå har förstörelsen fått pågå och förvärras i takt med att e-handeln ökat.

Forskning har pekat på att det är svårt att säga vilka reformer och förändringar som är mest träffsäkra i att lösa problemet. Men det duger inte som en anledning för att förbli passiv. Det saknas inte alternativ till lösningar. Många av dem finns redan i Handels miljö- och klimatpolitiska program och i rapporten ”Fri frakt till ett högt pris”.

Med avseende på politiska reformer borde det vara en självklarhet att införa ett förbud mot att förstöra returnerade varor och rent osålda varor. Kombineras förbudet med krav på att ta betalt för frakt till kund och returfrakt inom e-handel faller till stor del argumentet om att det inte är ekonomiskt hanterbart för företag att sätta returer till ny försäljning. Avgifterna ska tillfalla företagen. Då får företagen råd att hantera kostnader för returer och pengar att använda till att skapa bättre förhållanden för anställda inom e-handeln som ofta pressas till det yttersta i bristfälliga arbetsmiljöer.

Företags intäkter från avgiften kan också användas till att utveckla lösningar för returhantering som både är mer ekonomiskt effektiva och mer miljömässigt hållbara. Det behövs också sett i ljuset av hur de returvaror som inte förstörs hanteras. En tidigare granskning har visat att returer som går tillbaka till försäljning ofta tar stora omvägar, inte sällan till andra länder, innan de säljs igen. Inte heller detta är acceptabelt.

En invändning mot att göra det obligatoriskt att ta betalt för returfrakt som lyfts fram av forskare är att en avgift kan göra att konsumenter undviker att returnera och själva kastar varan. I den mån det är ett problem är det ett minskande problem. Färre nya varor kommer att kastas av konsumenten i takt med att allt fler konsumenter blir vana vid att köpa och sälja varor på en andrahandsmarknad och i takt med att handelns second hand-försäljning expanderar.

Det sistnämnda, expansion av second hand-handel, är viktigt i sammanhanget. Det går inte att komma ifrån att handeln behöver mer av cirkulära affärsmodeller (second hand, reparation, uthyrning, remake). En sådan utveckling behöver understödjas av reformer som stimulerar cirkulär konsumtion och reformer som ställer krav på producenter. Varor behöver både bli mer miljövänliga i sin komposition och av högre kvalitet så att de håller längre. Handeln kan inte göra allt av egen kraft.

Det är hög tid både för företag och för politiken att vakna på allvar. En bra start är att få bort förstörelsen av nya varor som returneras. Det finns inte någon omfattande negativ miljö- och klimatpåverkan kopplat till handeln som är mer onödig, oförsvarbar och absurd.