Rättvisa löner och trygga villkor - därför varslar vi

För oss är det en självklarhet att de som jobbar i handeln ska få samma löneökningar som anställda i andra branscher. Det tycker dessvärre inte vår motpart Svensk Handel. De vill varken gå med på den låglönesatsning som ingår i märket som industrin satt eller åtgärda de omfattande problemen med otrygga anställningar inom handeln. Därför har vi idag lämnat över ett strejkvarsel som berör 5 000 anställda i privata butiker, lager och e-handeln och som träder i kraft den 13 november om inte arbetsgivarna går oss till mötes.

Handels medlemmar har burit upp handeln under hela pandemin. De har stått och fortsätter att stå där mitt i smittan. De finns där och ser till att du kan köpa mjölk och toalettpapper. De ser till att varor du beställt kan levereras hem till din dörr. De kan inte jobba hemifrån och de har redan skjutit upp löneökningar som borde ha kommit för ett halvår sedan. De har solidariskt funnit sig i att jobba extra mycket, att ändra arbetstider med kort varsel, att bli korttidspermitterade och betala med sämre lön för att stötta företagen.

Detta har de gjort trots att villkoren för handelsanställda både är tuffa och otrygga även i vanliga fall. Ett fast jobb på heltid, det som vanligtvis kallas normanställning, är inte norm i handeln. Bara 46 procent av de som jobbar i våra branscher har ett fast heltidsjobb. Bland kvinnorna i handeln är siffran ännu lägre - bara 25 procent. Tusentals av våra medlemmar jobbar ofrivillig deltid och har korta visstidsanställningar som gör det omöjligt att få hyreskontrakt, bostadslån eller att överhuvudtaget planera sina liv. De otrygga villkoren gör att hela 39 procent av alla som jobbar i detaljhandeln har en löneinkomst som ligger under fattigdomsgränsen om man ser till deras kontrakterade arbetstid.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Och just därför är Handels prioriteringar i årets avtalsrörelse glasklara. Våra medlemmar kräver rättvis betalning för det arbete de utför och tryggare villkor. Därför kämpar vi för att ingen ska behöva ha en otrygg anställning, och därför är det otänkbart att arbetare i den kvinnodominerade handeln skulle acceptera lägre löneökningar än det märke för lönebildningen som satts av den manligt dominerade industrin. Den låglönesatsning som industrins parter kom överens om och som LO-förbunden gemensamt ställt sig bakom är en självklar del av det och ett viktigt medel för att åstadkomma en mer jämställd arbetsmarknad.

Det arbetsgivarna inom handeln nu vill göra är faktiskt inget mindre än att bryta mot den modell för lönebildning som gäller på svensk arbetsmarknad. Under många år har den exportberoende industrin satt ett märke för löneökningarna. Parterna inom handeln har historiskt sett följt den modellen, och det har vår motpart i många år tjänat på. Helt enkelt för att våra branscher och den privata tjänstesektorn i genomsnitt har gått bättre de senaste åren än den exportberoende industrin. Därför blir det extra provocerande att man just i år väljer att inte följa den modellen och vägrar ställa upp på att anställda i handeln ska få samma löneökningar som de som jobbar i andra branscher.

Min förhoppning är såklart att det här varslet aldrig behöver träda i kraft. Jag hoppas att vår motpart fortsatt vill agera ansvarstagande och klokt och att de, precis som Handels medlemmar, vill arbeta för en bransch där rättvisa villkor och jämställda löner gäller både för dagens och morgondagens arbetare.

Men om de inte vill gå oss till mötes så kommer vi inte tveka. Vi tar fighten för handelsanställdas villkor, för rättvisa och jämställdhet och för att alla inom handeln och arbetare i kvinnodominerade yrken ska kunna leva på sin lön. Det gäller även under en pandemi, och även om det så krävs en strejk för att få igenom våra krav.

LInda Palmetzhofer, ordförande i Handelsanställdas förbund

Publicerad i Arbetet den 4 november 2020.

Uppdaterad: 4 november 2020