Ilskan över ojämlikheten är på allvar

Vi gjorde en jämförelse över hur de stora företagen i handeln belönat sina verkställande direktörer jämfört med personalens löneökningar. 

Vi tog avsteg i branschtidningen Markets granskning av VD-lönerna i de största handelsbolagen. I genomsnitt hade VD-arna en årsinkomst på knappt 4,6 miljoner kronor eller drygt 380 000 kronor i månaden. En genomsnittlig VD tjänar tjugo gånger så mycket som en genomsnittlig detaljhandelsanställd. 

Icas VD Per Strömberg tjänade hela 17,3 miljoner 2018, drygt 1,4 miljoner i månaden. Nästan 80 gånger mer än de anställda i butikerna, som jobbar hem vinsten. 

För VD-arna var löneökningen i snitt 7,2 procent. 2018 ökade lönen med 1,6 procent för en butiksanställd. 

Responsen vi fick var överväldigande. På sociala medier, i samtal med medlemmar och blivande medlemmar. Upprördheten och ilskan. Vår enkla uträkning blottlade den strukturella och orättvisa ojämlikheten. Som tycks omöjlig att röra. 

Denna vecka lämnar Handels våra krav inför avtalsrörelsen där lönerna för hundratusentals anställda i handeln ska avgöras. 

De 1,6 procent som butiksanställda fick 2018 är mindre än det vi kom överens om i kollektivavtalet. Varför? Jo, branschen är sådan att genomströmningen av personal är snabb. Många hinner inte göra lönekarriär och många går in på de lägsta nivåerna i kollektivavtalet. Positiv löneglidning förekommer nästan inte. 

I det läget går arbetsgivarna ut med att ingångslönerna bör ner. Ja, det är klart att de räknat på det och insett att de då klarar av att få en ännu lägre lönekostnadsökning. 

Vi går naturligtvis inte med på det. Man måste börja i andra änden. Belöna de som jobbat länge istället för att ge ännu sämre villkor för de nya. Vilka kommer annars vilja börja i handeln? 

Vi får också signaler att arbetsgivarna vill ändra på ersättningen för obekväm arbetstid. Det vill vi också. Ersättningen har fått vita fläckar när handeln ökat servicenivån och öppettiderna. Du kan jobba julaftons morgon och få betalt som en vanlig vardag. OB-ersättningen måste anpassas efter handelns ökande öppettider och e-handelns nästintill dygnet runt-drift. 

En tredjedel av de som jobbar i handeln har en inkomst under fattigdomsgränsen och för många är OB-ersättningen en avgörande del. Samtidigt visar handelsjättarnas VD:ar att pengar inte är en bristvara i företagen. 

Vår avtalsrörelse är tätt sammanknippad med andra delar av samhällsutvecklingen. Under de senaste decennierna har ojämlikheten i Sverige ökat drastiskt. Höginkomsttagare och kapitalägare strösslas med skattesänkningar och bidrag. Samtidigt står välfärden inför stora utmaningar. Vilka tar smällen för denna omvända fördelningspolitik? Jo, arbetare bland annat i handeln. 

Jag kan inte låta bli att tänka på den här ilskan. Det är ingen avundsjuka. Bara en berättigad ilska över att deras slit inte ger den lön det förtjänar. 

För oss i LO-familjen är det givet att ta striden för bättre villkor och mer jämlikhet. Låt avtalsrörelsen 2020 visa det. 

Susanna Gideonsson, förbundsordförande Handels 

Publicerad i Arbetet den 30 januari.

Uppdaterad: 30 januari 2020