Per Albin och Handels

Per-Albin Hansson

Per Albin Hansson föddes i Malmö 1885 i Kulladal (dåvarande i Fosie) i Malmö, som son till muraren Carl Hansson och pigan Kjersti Persdotter. Två små rum och ett litet köksutrymme var hela bostaden. Hyran var fem kronor i månaden. Födelsehemmet är idag museum, och numera heter gatan som går förbi huset, söderut från varuhuset Mobilia i Malmö, just Per Albin Hanssons väg.

Per Albin Hanssons första politiska minne, då knappt fyllda 15 år, var Axel Danielssons begravning den 6 januari 1900; det enorma sorgetåg som gick från Malmö Folkets Hus festsal, där Axel Danielsson låg lit de parad, till S:t Pauli mellersta kyrkogård där man reste en väldig sten med inskriptionen:  

”Här hvilar hvad dödlig var af Axel Danielsson
Banbrytare för socialismen
Skaparen av ’Arbetet’”

Axel Danielsson – legend och martyr

Axel Danielsons gärning kräver med all rätt sin egen artikel. Kortfattat kan nämnas han var en av August Palms lärjungar, och hösten 1885 fick han anställning, tillsammans med August Palm, vid den nystartade tidningen Social-Demokraten i Stockholm. Där blev han mycket uppmärksammad och beundrad. När Hjalmar Branting blev chefredaktör 1887 lämnade Danielsson livet i Stockholm för Malmö där han vann fackföreningens förtroende.

Danielsson grundade tidningen Arbetet 6 augusti 1887 i Malmö, vilket kunde ske genom det stöd han hade hos facket. Föregående år hade han översatt Kommunistiska manifestet av Marx och Engels till svenska. I Malmö bildade han även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, som var mycket radikalt. 1888 dömdes han till 18 månaders fängelse för sina skrifter i Arbetet. Under straffets verkställande fortsatte han att skriva för tidningen och blev något av en legend och martyr. Det påstås ofta att han var personen som förde fram socialdemokratin i södra Sverige under slutet av 1800-talet.

Från sekt till organisation

Socialdemokratin hade formligen exploderat från en litet sekt på några tusen medlemmar vid partiets formella bildande 1889 till över 44 000 medlemmar vid sekelskiftet.

Axel Danielsson ställning visade sig bland annat genom att hans begravningståg var den största mobiliseringen hittills av den skånska arbetarrörelsen. Detta gjorde naturligtvis intryck på samtliga som bevittnade den. Så ock på Per Albin Hansson.

Verdandi och kooperationen ledde Per Albin till arbetarrörelsen

Per Albins väg in i arbetarrörelsen gick inte direkt via de fackliga och politiska organisationerna. Istället blev det Verdandi och kooperationen som blev Per Albins första kontakt med den organiserade arbetarrörelsen.

Verdandi

Alkoholkonsumtionen inom arbetarklassen var ju vid sekelskiftet inte hälsosam, men den borgerliga nykterhetsrörelsen kändes inte som ett alternativ för den som behövde gemenskap och stöd. IOGT krävde bland annat en kristlig trosbekännelse som villkor för medlemskap. Som en reaktion mot detta bildade arbetarrörelsen Verdandi.

Per Albins inträde i Verdandi var tämligen slumpartad. Han hade själv inga problem med spriten och han kom inte från ett alkoholiserat hem. Det var många bland hans kamrater som var med Verdandi och de drog med honom i verksamheten. Det ska väl inte stickas under stolen att nykterhet bättrade på oddsen hos det motsatta könet, vilket är ett motiv gott som något för många unga män att engagera sig i Verdandi.

Men sedan var det också lite av den kulturella framtoning som skiljde de unga socialisterna i Malmö vid sekelskiftet. Unga socialdemokrater hade mer restriktiv hållning till tobak och alkohol, medan Hinke Berggrens ungsocialister sjöng vinets lov.

Så här skaldas det i Hinke Berggrens tidning Brand:

Och envar som mig förmenar
Detta kropps och själs behov
Den jag utan misskund stenar
Ty han är en usel bov
Och envar som vinet hädar
När det dricks i vänners rund
Den av hjertans lust jag smädar
Som en riktig hednahund
(Brand, december 1898)

Det skedde också en svängning inom socialdemokratiska partiet i nykterhetsfrågan under den här tiden. Första ståndpunkten som formulerades av Branting på partikongressen 1894 var en slags neutralitet: ”den enskilde ägde oförytterlig rätt att välja sina njutningsmedel”. En social omdaning av samhället skulle med automatik lösa nykterhetsfrågan.

Den mer absolutistiska opinionen inom partiet och ungdomsförbundet lyckades på partikongressen 1905 revidera partiprogrammet i så motto att det skrevs in att det var ”arbetarrörelsen uppgift att befrämja nykterhetssaken” och att partiet skulle ”stödja en praktisk alkohollagstiftning”.

Jobbade i Konsum

Kooperationen kom senare till Malmö än till andra delar av landet och det var först när Axel Danielsson flyttade ner från Stockholm 1887 som han så småningom lyckades få igång den kooperativa rörelsen.

1898 tog Axel Danielsson initiativ till en konsumtionsförening som fick namnet Pan. I styrelsen för denna återfinner vi då bl a Per Albins äldre bror Sigfrid, som var murare till yrket. Sigfrid Hanssons insatts för arbetarrörelsen har ju alltid kommit lite skuggan av Per Albin. Men värt att nämnas är Sigfrid var väldigt fackligt aktiv och utvecklade senare sin journalistiska ådra.  Han blev sedermera redaktör för LO:s tidskrift Fackföreningsrörelsen. Han har skrivit mycket fackföreningshistorik och blev också den första rektorn på LO-skolan Brunnsvik.

Men för Per Albins del var den äldre broderns viktigaste insatts, vid denna tidpunkt, att han lyckades skaffa arbete åt honom som bodbiträde i en utav Konsumentföreningen Pans butiker.

Detta var emellertid inte Per Albins första arbete inom handeln:

”Min första handelsanställning fick jag som springpojke vid 12 år ålder. Det var vanligt vid den tiden att fattigmansbarn sändes ut i förvärvsarbete redan innan de slutat skolan. Att jag fick sticka emellan med ett jobb innan skolgången klarats, var sålunda inget märkvärdigt.”

”Jag hamnade hos Magnus Nilsson, som drev diversehandel vid Lilla torget i Malmö, med kaffe som specialitet. Anställningen var inte någon sinekur. Affären öppnades klockan 8 på morgonen, men springpojken skulle vara där en timme tidigare, för att städa lokalen och borsta åt biträdena, vilka på den tiden ofta hade kost och logi hos principalen.”

Principal är ett ålderdomligt namn på arbetsgivare eller ledare inom affärslivet.

”Från Kulladal, där jag hade mitt hem var det 45 minuters väg till Lilla torget. Kommunikationerna voro då ännu icke att hurra för och för resten tillät icke veckolönen på 4 kronor några extravaganser. Det var ingenting annat att göra än att traska hemifrån strax efter klockan 6 på morgonen. Man hade alltså varit i farten ett par timmar innan det egentliga arbetet började med kafferostning, kaffemalning och spring på stan.  Måltidsraster voro för springpojken ett okänt begrepp. Han fick passa på att under någon ledig stund konsumera sina medhavda flottamadar och någon gång smörgåsar. Och så gick dagen till dess affären stängde klockan 8 på kvällen, då äntligen efter en ny fotvandring på tre kvart längtan efter lagad mat kunde tillfredsställas.”

Efter storebrors förbarmande kom Per Albin sedan till Konsumentföreningen Pan. Han fick börja i en av filialerna på Öster som ett mellanting av springpojke och biträde. Lönen var hela 20 kr i månaden.

Han fick lära sig det nödvändiga sysslorna för en expedit; varukännedom, strutformning, påsvikning och paketinslagning. För det mesta gick det lugnt till. Men ibland livades tillståndet upp i affären. Man hade börjat sälja ett rätt alkoholstarkt vin och champagne, och chefen ville att Per Albin skulle få lite produktkännedom så han kunde marknadsföra varorna till kunderna. Efter ett par glas av varje så är det nog lätt att förstå att det blev både si och så servicen i butiken, särskilt då Per Albin inte var så van med starka drycker.

Resterande dagen blev Per Albin mycket djärv med prissättningen i butiken. Bland annat lyckades han skrämma iväg de flesta med att kräva 20 kronor hektot för kaffet.

Men trots allt lyckades Per Albin avancera från filialen till konsumtionsföreningens huvudaffär.

”Där lärde jag mig bästa sättet realisera jäst anjovis, att göra läcker potjäs av dålig ost, att genom lutning göra annars osäljbar långa åtråvärd och att mala in förbränt kaffe i just så avvägda kvantiteter att aromen blott blev lite pikantare.”

Men det var inte bara en handlares knep och knåp Per Albin lärde sig. Han fick så småningom ansvar för kassa och bokföring. För det ändamålet tog han också en kvällskurs i dubbel italiensk bokföring och kontorskunskap.

Facklig organisering

Per Albins aktivitet i Verdandi och kooperationen, som ledde vidare till ett engagemang i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen 1902, gjorde också att Per Albin började funder kring sin yrkeskårs organisering.

”Det ligger i sakens natur att jag under min tid som handelsanställd var intresserad för kårens arbets- och levnadsförhållanden. Själv hade jag ordentlig känning av både den långa arbetsdagen och den magra lönen – efter fem år i bod hade jag inte hunnit längre i lönestegen än till 55 kronor i månaden, och då var jag ändå det bäst avlönade av biträdena!

Både detta och mitt allmänna intresse för arbetarnas organisering ledde till försök från min sida att organisera kontors- och handelsbiträdena i Malmö efter moderna fackföreningsprinciper.”

Den 28 juli 1904 tar Per Albin initiativ till en kallelse till de handelsanställda genom en annons i tidningen Arbetet att tre dagar senare träffas för att diskutera facklig organisering. Det var väl ingen enorm rusning, men en av de som sett kallelsen och dök upp var Gustav Möller, som senare skulle bli socialdemokratisk socialminister 1924-26, 1932-38 och som skulle bli något av Per Albins vapendragare genom åren.

Den tappra skaran bildade dock en fackförening och försökte organisera Malmös handelsbiträden. Det var dock väldigt svårt. Per Albin klagade ofta på att de manliga biträdena, allmänt kallad ”knoddar”, ”ägna hellre sin tid åt punsch och flickor än åt spörsmål, vars lösning borde vara deras livssak”. Allt efter att Per Albin och Gustav Möller gick över att ägna sig mer åt politisk verksamhet, tynade föreningen bort.

Den första organisationen bland handelsarbetarna i Malmö som skulle bli bestående var Malmö Varuutkörarefackförening, bildad 1902. Bland medlemmarna fanns brödutköraren J A Lundgren, som skulle komma att bli en ledande gestalt under decennier framåt i det blivande Svenska Varuutkörareförbundet, sedermera Handelsarbetareförbundet, och nu Handelsanställdas Förbund.

Det förbund som skulle komma att utvecklas till dagens Handels bildades således vid en kongress i Malmö den 15 och 16 april 1906 med namnet Svenska Varuutkörareförbundet. Kongressen utgjordes av 18 ombud från Stockholm, Malmö och Lund. Den beslöt att förbundsstyrelsen skulle sammanträda i Malmö och att expeditionen skulle finnas där. Till expeditör med en årslön på 250 kr utsågs J A Lundgren. Senare på året anställdes han som förbundets förste förtroendeman.

Per Albin och Avdelning 20

Den fackliga organisation som organiserade handelsanställda och i mångt och mycket föregångare till Avdelning 20 var Gross- och minuthandelsarbetarföreningen. Den hade bildats redan 1890, men blev aldrig någon stor organisatorisk succé. Dess förtjänst som pionjär i organiserandet av handelsanställda är dock oomtvistlig.

Gross- och minuts propagandakommitté hade fått i uppdrag att assistera organiseringen av handelsanställda och göra fackföreningen mera känd genom att publicera en tidning. 1903 lyckades de publicera en liten tidning vid namn Handelsarbetaren. ”Formatet var kvarto, blått papper, med texten handskriven och hektograferad”, beskrivs den i tidiga krönikor.

Kvarto är ett format som är lite mindre än dagens A4 och hektograferad är ett trycksätt. Hektografen använder en gelatinmassa som suger upp färg från ett original på lätt sugande papper som ger ett spegelvänt avtryck i massan. Tryckningen görs genom att man pressar pappersark ett och ett mot massan. Det här var den enklaste och billigaste sättet att trycka på vid den här tidpunkten.

Även om man ansträngde sig att hålla kostnaderna nere var man tvungen att be om ett anslag på 100 kronor från Landsorganisationen för att bland annat betala tillståndsbevis för utgivning.

1904 bytte man namn på tidningen till Framåt och sedan till Mercurius. Mercurius var i romersk mytologi en gud som var skyddspatron för handelsväsendet. Detta framgår redan av hans namn: latinets mercari, "idka handel". Mercurius brukar avbildas med en bevingad hjälm. Hans motsvarighet i den grekiska mytologin var Hermes. Många av de symboler som Handels använt på fanor m m är hämtade från Mercurius och Hermes.

{DynamicImageControl}Dessa små tidningar hade hyfsad framgång bland Stockholms handelsanställda. Man skickade också runt tidningarna till andra organisationer av handelsanställda ute i landet för att stärka banden mellan den uppsjö av lokala fackföreningar av handelsanställda som fanns i vårt avlånga land.

För att göra tidningarna mer intressanta och läsvärda bjöd man också in skribenter utanför Stockholm. Två av dessa var Per Albin och J A Lundgren från Malmö. Artiklarna de skrev var, på grund av formatet, korta och agitatoriskt präglade.  Ta till exempel Per Albins artikel i Mercurius förstamajnummer 1904:

”Många luckor finns och det tarvas tusenden att fylla dem. En av de största skola vi, handelns proletariat, fylla, vi som skilja oss från övriga proletärer uteslutande därigenom, att våra löner äro lägre och vår arbetstid längre än andras. Det är hög tid att vi rycka oss ur den försoffningen, som håller oss tillbaka, det är hög tid att vår solidaritetskänsla vaknar, det är hög tid att vi i känslan av vårt människovärde skaka slavoket och ofriheten från våra skuldror. Hur har icke inom oss tänts en frihetsflamma, då vi år efter år sett våra bröder tåga genom gatorna, fylkade under röda fanor och standar. Må vi icke kväva denna frihetslängtan, utan fastmer giva den näring, tills den blir tillräckligt stark att verka även på våra mindre vakna kamrater. Idag höjas fanorna för åttatimmarsdagen. Må fjorton- och sextontimmarsdagens slavar fylka sig kring dem.”

Patrik Olofsson

Uppdaterad: 27 augusti 2014